Missräkning

Idag skulle en intensiv vecka påbörjas. Den sista kraftansträngningen innan jul. Jag och en kollega har planerat att jobba på en artikel baserad på mitt forskningsprojekt. Tyvärr är min kollega sjuk idag, så jag får försöka sätta igång med buller och brak själv.

Hepp, det är roligare att jobba tillsammans, så jag hoppas att du kryar på dig!

Vem är du?

Jag vill be dig som läser det här att ta dig tiden för att skriva en kommentar. Ingen lämnar någonsin en kommentar här, så det känns lite ensamt. Samtidigt så ser jag ju att det ramlar in läsare, både nya och gamla varje dag. Så säg hej, vettja!

Allt ordnar sig till slut

Nog var min lilla prins en söt liten tomte igår. Med en lånad tomterock var han den sötaste nissen i gårdagens luciatåg!

Han blinkade med händerna till Blinka lilla stjärna, och följde med i tåget som han skulle. Oooh, så duktig han var! Sen blev det såklart varm choklad och lussebullar, inte en så tokig lucia till slut.

Lucia och skammen

Idag är det lucia.

Imorse läste jag Lars Berges kolumn i Svd där han tar upp att Lucia är det första offret för hedersmord som vi känner till. Jag har inte tänkt på lucia på det sättet, men det är klart att det ligger en sanning i det han säger och jag tycker vi alla kan tänka på detta idag.

Annars är ju Lucia högtiden man alltid uppmärksammat på dagis, och i skolan. Eftersom jag sjöng i kör när jag var liten var det alltid uppträdanden i både kyrkan och ibland på ålderdomshem. Nu är det dags för Lucia på förskolan igen. Barnen ska vara klädda i sina dräkter ovanpå sina overaller och täckbyxor, men vi har såklart missat att införskaffa detta. Vi har en tomtedräkt, men inget som är tillräckligt stort. Så idag har jag lite ont i magen för att jag är en mamma som skickat mitt barn till förskolan på lucia utan att han har med sig de rätta kläderna. W har med sig en stor, röd t-shirt som han kan ha över ytterkläderna. När jag sitter hemma tycker jag att det är en helt rimlig nivå för en liten sockertopp på 21 månader, men lite ont i magen får jag ändå. För vad ska de andra föräldrarna och förskolepersonalen tycka?

När jag var liten köpte jag två dansmöss som jag brukar sända en tanke till vid lucia. Jag avskyr möss, och de här två som fick namnen Lucia och Mucia gav mig ont i magen för att jag ville inte kela med dem, ville inte göra rent i deras bur och ville inte ha dem i mitt rum under tiden de bodde hos mig. Jag var helt enkelt ingen bra musägare. Sen fick Mucia barn och jag lämnade tillbaka allihop till julaffären. Men livet går upp och ner, och framför allt vidare. Så jag kommer nog överleva att W inte har full luciatågsmundering på sig idag också. Att W kommer leva igenom dagen lika glad som vanligt tvekar jag inte på för en sekund!

Goddag!

Jag har haft en otroligt skön helg! På grund av ett litet skönhetsingrepp på lägenheten kunde vi inte använda köket eller badrummet och bodde därför hos mina svärföräldrar. Bara att inte vara hemma på helgen är nästan som att vara på semester! Man kan liksom inte rensa ur någon garderob eller dammtorka köksskåpen.
Dessutom hade vi bara två saker inbokade till helgen; kampanjande i lördags (jag ska visa bild från det när jag får tag i kamerasladden hemma) och adventsfika hemma hos några vänner. Jättegoda chokladrutor serverades bland annat, såna ska jag baka nästa år.

Idag är det en ny vecka och det är skönt att kliva in i den utvilad. Ikväll bjuds det på årets sista möte med polisnämnden i city. Verksamhetsplanen ska manglas.

Trevlig vecka!

Julklappar inhandlade!

De första julklapparna är inhandlade på julmarknaden som hölls på W's förskola igår. Jag ska inte avslöja för mycket om vad vi inhandlat eftersom jag misstänker att mottagarna kan läsa den här bloggen, men jag kan berätta att den stora pengabörsen togs fram för att jag skulle ha råd med alla fina grejjer.

Sen fick jag bassning av maken för att jag inte hade köpt barnens kola. Och jag erkänner, det var nog dumt!

Stora börsen var så full att den inte gick att stänga.

Idag fortsätter laddningen inför jul med julbord på Ulriksdals värdshus. Men när kommer snön?

Sändagspromenad i vind

Jag hittade en bild på mig och W från i söndags då vi faktiskt tog oss till Waldemarsudde. Vi lunchade med Ws farmor och tittade på de fina jularrangemangen och konstutsällningarna.

W ropade i de ekande konstsalarna och en fantastisk kvinna sa "är det inte härligt när de upptäcker att de kan fylla hela rummet?" Det värmde när man själv gick omkring och tänkte "tyst, ånge!" Mitt föräldradilemma blir alltid att själv inte låta mer än vad W gör i min strävan att få honom att inte störa folk runt omkring oss. Så tack, damen, det är fint när man inte känner att man är i vägen!

Det blåste och det här var enda bilden där vi båda två var någe sådär skarpa.